Ontopica

Jag är så himla negativ numera.. Stundvis under dagen är allt så bra som det bara kan bli men sen deppar jag i hop. Jag fattar inte. Tror jag har brist på något i kroppen alltså.. Tycker inte det är rättvist att jag ska behöva må så här, kan låta hur ego som helst men så är det. Jag är så fruktansvärt trött HELA TIDEN. Det är jobbigt att må så här och inte veta varför man mår som man gör. Det känns som om det hade varit lättare om någon sagt varför.

I torsdags var jag i Ullared, dagen var helt great! Alla tankar och problem bara försvann, i alla fall för en stund. Det var himla skönt att komma i väg och bara få tänka på annat.
Det värsta är att ångesten kommer tillbaka förr eller senare..
Usch och fy så negativ jag låter, hittar alltid något att klaga på!
Fan min drömvärld bygger på att man har en egen lägenhet, ett jobb ( hyffsad god ekonomi ) och kärlek från sin man :)
Önskar att jag någon gång kommer få känna mig 100% nöjd med min tillvaro och mitt liv.
Nu till slut klämmen som har lite med allt att göra.. Tror inte att det är meningen att jag ska bli förskollärare egentligen.
Allt har börjat kännas fel! Det är inte rätt utbildning för mig, jag kommer tröttna så på yrket! Kan inte se mig själv sitta på ett dagis! Så skrattretande att jag aldrig kommer kunna lista ut vad det är jag vill göra! Fan vad avundsjuk jag är på folk som redan tidigt vet vad dem vill utbilda sig till/ jobba med! Jävla lyckostar allihopa!

Jag hoppas verkligen att alla mina konstiga funderingar kommer försvinna eller att jag kommer lyckas komma fram till ett vettigt beslut! Jag behöver komma fram till det, på ett eller annat sätt.. Det absoult värsta med allt är att ingen kan berätta för mig vad som är rätt eller fel för mig, allt hänger på mig!