15 November 2011
Ångest, ångest och ångest. Är det så här vuxenlivet ska vara eller? Fasen vad tråkigt det är när man är helt omotiverad och splittrad i sina tankar om vad det är man verkligen vill. Önskar nästan att någon annan avgjorde mina livsavgörande val här i livet, för jag blir aldrig nöjd när det är jag själv som väljer! Jag hatar att ha val, vilket jag själv tycker är fruktansvärt konstigt eftersom alla andra människor älskar att få avgöra vad det är dem ska göra. Varför är jag annorlunda? Mycket handlar om mina val när det kommer till yrke och studier. I bland känner jag mig jätte rätt i det facket jag har valt att stå i men samtidigt känns det någonstans i mig att detta är totalt fel och att det inte alls är det här jag ska göra. Jag befinner mig just nu ute på 5 veckors praktik i en förskoleklass och det är ju faktiskt nu man ska känna att man är rätt! Varför gör jag inte det? Ska jag inte bli lärare? Vad ska jag välja för specialisering? Drama? Jag vet inte, och det gör mig tokig! Jag vet inte vad jag vill göra det frivilliga halvåret där vi själva får välja en kurs vi vill läsa. Inget känns rätt?! Känner inte jag mig själv? Vem är jag? Ja listan kan göras otroligt lång.. 2 år kvar att läsa, hoppa av eller stanna kvar?
